Litteratur för dödsdömda

Förra sommaren drabbades min farsa av magcancer. Beskedet var tungt, men ett litet hopp tändes när läkarna menade att det kanske skulle gå att skära bort. Farsan åkte ned till Lund och förbereddes för en maratonoperation. Tyvärr blev det inte så. Det var värre än läkarna förutsett, cancern hade spritt sig och för att inte förvärra situationen avbröts operationen på ett tidigt stadie. Det var med andra ord kört.
Jag fick beskedet och tog genast tåget till Lund för att vara nära honom. I väntan på besökstid gick jag in en bokhandel och fick syn på Den fyrbenta kråkan, en tunn samlingsvolym med texter av den ryske författaren Danil Charms, tolkade till svenska av Dmitri Plax. Då jag tidigare läst några texter av Charms i BLM och gillat dessa mycket köpte jag boken.
Jag gick upp till farsan, som bortsett från cancern var en kärnkfrisk sextioåring med stark fysik, och vi pratade en del om livet, döden och så vidare. Sånt som man pratar om med en frisk människa man älskar som just fått en dödsdom. Alltså allt möjligt. Bara lite saktare, och med en och annan suck mellan orden. Han undrade vad för bok jag hade med mig. Jag visade den och när jag lämnade honom honom för kvällen ville han behålla den.
Dagen efter, när jag kom dit, låg han i sängen och skrattade. Han läste högt ur boken, för mig, andra patienter och personal. Ja, vi hade ganska trevligt med Charms cyniska små anteckningar som enligt mig är stor textkonst:

ETT MÖTE

Det var en gång en person som gick till sitt arbete, men på
vägen mötte han en annan person, som just köpt en
polsk limpa och var på väg hem till sitt.
Och det är, egentligen, allt.

Jag tog tillbaka boken i oktober i höstas, då farsan avled.
Den fyrbenta kråkan av Danil Charms, utgiven på det fina lilla förlaget Ramus, rekommenderas till alla dödsdömda. Även de som inte fått någon uttalad tidsbegränsning.
Boken förändrar inte livet, men den är vacker och gör tillvaron lite roligare. Trots allt.

Åt ångest gläd dig

Kanske är det en tvångstanke, men jag trivs med den; jag reser aldrig någonstans utan Eric Hermelins Persiska antologin i väskan eller fickan. Den ligger alltid där, ofta orörd, men ibland tar jag upp den och läser någon tumvers.
Jag älskar Hermelins väldiga projekt. Engagemanget, energin och flödet i översättningarna av sufier och mystiker är underbart maniskt. Hans notoriska noggrannhet. Besattheten som hans texter präglas av måste helt enkelt betyda: Det här är viktigt!
Antagligen är det Sture Dahlström som ligger bakom min fascination för Hermelin. I en av hans romaner, jag kommer inte ihåg vilken, störs huvudpersonens nattsömn ständigt av en galen rumsgranne som dyker upp och reciterar Hermelintexter. Rumsgrannen menar att en yngling måste “inkapslas” i dikter av Hermelin för att kunna klara sig ute i vida världen.
Yngling kan jag nog inte betraktas som längre. Men för säkerhets skull följer Hermelin med vart jag än beger mig. Och då och då tar jag upp den och slår på måfå upp en sida. Ofta hamnar jag på ett uppslag där följande rader av Rumi står att finna:

8. ÅT ÅNGEST GLÄD DIG

Åt ångest gläd dig, åt ångest och förnedring, ty ångest och
förnedring är den repets snara, hvarmed Den Högste
drar Hem dig till Sig.
På denna Väg, på Vägen hem till Gud, går kosan uppåt ideligen
nedåt.
En skatt ditt lidande. Din olycka dess grufva.

Det känns tryggt. Allt som oftast har man något att glädja sig åt.
Om inte annat så åt klarheten i formuleringarna.

Klas i Radio Kronoberg

I förmiddags spendarade jag 40 minuter i en radiostudio tillsammans med programledaren Marina Axelsson. Programmet heter Västergatan och vi småpratar lite runt min bok och min poesi. Så mycket vettigt lyckas jag väl inte kläcka ur mig. Å andra sidan var det länge sen jag gjorde några anspråk på att säga nåt vettigt... Den biten har jag gett upp. Det finns viktigare saker.
Om någon vill höra inslaget så gå in på lyssna igen. Mellan 10.10 och 10.50 måndagen den 16 juni höres jag.

Rapport från nyORDning

NyORDning i Modernistas lokaler i Stockholm var ett mycket trevligt arrangemang. Fina lokaler, god mat, gott vin och ganska stor publik. Och bra uppläsare. Lite dåligt samvete fick jag, då jag inte hade läst de övriga debutanternas böcker. Ja, faktiskt inte en enda. Jag ska dock råda bot på detta. Jag lovar.

Mitt inslag funkade bra. Jag inledde med cirklar, följde upp med "1,2,3" och totalsänkte tempot med leda-dikten. Jag lyckades läsa den extremt sakta. Min bästa läsning av den dikten någonsin.

Ett ihopaklipp!

Ljuddikten ovan är en remix av Rolf Wenanders och Ola Hemströms läsningar av mina dikter. Se blogginlägget tre tolkningar. Då jag fann att Rolfs auktoritära stämma konstraterar Olas mer sinnliga uttal av onomatopoesin på ett spännande sätt beslöt jag mig för att utnyttja detta.

Orden Rolf läser är från en sida i dikten "Hem", vilken i sin tur är en cut up på ett gammalt nummer av Sköna Hem. Olas onomatopoesi är hämtad från dikten "Kniiirrrrrrrk", som alltså består av ord klippta ur barnböcker. Andningen som utgör diktens puls är Olas.

Lyssna och njut!

Sveriges flagga vajar...

... inte direkt stolt, snarare ryckigt och lite nervöst, i min och Per Brunskogs diktvideo "På begäran spelar vi Tango Jalusie" som nu lagom till nationaldagen publicerats på youtube.

Dikten bygger på ett brev jag fick från a-kassan. Jag slog upp varje ord i brevet och byggde en text på de pragmatiska exempel som redovisas i Norstedts svenska ordbok. Brevets rubrik är "Begäran" och som pragmatiskt exempel fann jag "På begäran spelar vi Tango Jalusie". Nästa ord i brevet är "vi". Då jag slog upp "vi" hittade jag exemplet "Vi tänker gifta oss i maj". Jag fann detta intressant och fortsatte med alla ord i brevet. Resultatet blev en ganska lång, fragmentarisk dikt som försöker berätta något men kommer liksom av sig.
Dikten är inläst med talsyntes och rösterna heter Erik och Ingrid. Videon gjorde jag och Per Brunskog en eftermiddag i mitt arbetsrum.

Jag vet inte om det är rätt att kalla texten för dikt. Ett tag var jag inne på att den skulle kallas för thriller men den tanken gav jag upp. Nu tror jag mig dock ha funnit den rätta beteckningen: Nationalepos! Ett nationalepos har jag författat. Eller plockat ihop. Eller vad man ska kalla det.

Tre tolkningar!

På releasefesten presenterade Per Brolléus ett antal framföranden av mina dikter som han och några kollegor spelat in. På ljudklippet ovan finns mina favoriter bland dessa.

Först ut är Rolf Wenander, en allmänt kulturkonservativ rojalist som ofta bär monokol, är expert på kungahuset och djupt engagerad i Rotary. Till vardags arbetar han som journalist på Smålänningen. Rolf läser en sida ur "Hem". Dikten är i sin helhet en ganska lång cut up på Sköna Hem, nr 8/2005.

Dikt två i ljudklippet läses av Ola Hemström. Ola är programledare för det fina programmet Tendens i p1. Kanske har han SR´s skönaste röst. Dikten han läser är från sviten Kniiirrrrrrrk". Orden i sviten är klippta ur barnböcker.

Sista dikten läses av Per Brolleus själv. Per är en populär programledare i Radio Kronoberg och inte så värst intresserad av poesi utan föredrar nog idrott. Strofen han framför är hämtad från dikten "båt" som är en cut up av Båtnytt, nr 2/2005.