Bloggen har flyttat!

Ja, inte hela. Det mesta lämnar jag kvar.
Men fortsättningen, den kommer att äga rum i

MIN NYA BLOGG!

Klas på bokmässan i Göteborg

På fredagen 26/9, kl 15.40 läser jag på bokmässan. Scenen är den trivsamma rum för poesi.
En ganska fin presentationen har arrangörena plitat ihop: "Klas Mathiasson - poet och musiker. Gör ljudexperimentella uppläsningar och låter texterna i den aktuella diktdebuten urklippt. cirklar & fyrkanter röra sig mellan lyrik, prosa och ljudpoesi." Ja, så är det nog. Jag brukar dock undvika att kalla mina texter för experimentella. Inte uppläsningarna heller. Uttrycket känns lite slitet. Dessutom experimenterar jag inte; jag vill att mina texter ska vara som de är. Eller blir. Fast då är de kanske experiment ändå. Det kanske inte är så dumt; experiment kan lyckas, misslyckas, eller nåt däremellan. Och det misslyckade experimentet är ju lika mycket experiment som det lyckade. Och faktiskt lika intressant. Vad gick snett liksom? Och en hel del i mina texter går ju snett. Precis som jag vill att de ska. Hm.
Det där gick nog snett. Eller blev det helt rätt. Eller nåt däremellan.
Hur som helst så är ofta andra bättre på att beskriva vad jag pysslar med än vad jag själv är. Stanzaarrangörerna formulerade följande inför uppläsningen i Malmö: "I sin debutdiktsamling urklippt. cirklar och fyrkanter ger han sig ut på undersökningar av det omkringliggande språket från Byggare Bob till A-kasseblanketter vilket han bryter upp, skärskådar och omstrukturerar. Mathiassons konceptuella dikter lämpar sig dessutom ypperligt för scenen." Det där hade jag aldrig fått ihop.
Tjusigast är nog Viktor Johanssons beskrivning av min bok som " ett Glimmande skatbo", och mitt diktskrivande som "ett poetiskt återvinningsarbete".
Oj, det blev visst en liten utvikning. Mitt egentliga syfte med detta inlägg var att informera följande: Jag läser på bokmässan, i rum för poesi, fredag 26/9 kl.15.40. Så. Nu var det gjort. Bra Klas. Tack!

cirklar, inträden & avträden

Satt och bläddrade i Carl Johan Lohmans Bröllops- och begravningsdikter (Lilla serien, Ellerströms). En fin liten volym, med inledning av Tomas Tranströmer.
Det är något sympatiskt med barockdiktarna, med sina ständiga ältanden av död, pina och förgänglighet. Jag faller direkt för inledningsraderna i dikten "Förändring":

Förändring är i allt, vår levnad är en ring,
som vilans medelpunkt ej i sin cirkel finner.

Japp! Så är det. Kunde funkat som motto för min diktsamling.
För övrigt läser jag i Bergstens Den svenska poesins historia om våra kanske två största barockpoeter, som också är varandras motpoler, ärkeskurken Wivallius och den moraliske ämbetsmannen Stiernhielm. Stiernhielm lär ha jämställt den erotiska lusten med "lusten till att gå och göra en annan naturlig gärning". Som oförbätterlig solochvårare såg väl Wivallius en annan potential i erotiken. För honom var sängkammaren ett inträde till fina salonger. För Stiernhielm var den tydligen bara ett avträde. Hm.

Klas bloggar igen

Så där ja. Det var den sommaren. Jag har varit nedkopplad. Eller bortkopplad. I vilket fall som helst ganska avkopplad i en stuga vid havet några veckor.
Det är farligt med lite längre ledighet. Man blir varse att det går att leva ett hyfsat meningsfullt liv utan regelbundet lönearbete. Senaste veckan har jag dock känt att det börjat dra ihop sig. Det stundande återvändandet till vardagen. Särskilt om morgnarna, då en viss ångest slagit till. Rannsakningar! "Jag skriver mitt namn på huden och huden vänder sig bort" eller något liknande har Bernard Noel skrivit. Tror jag.
Den engelske poeten Philip Larkin gillade inte sitt jobb. Han menade dock att det hade en poäng: "Man vaknar och vill skära halsen av sig. Sen går man till jobbet och efter en kvart vill man skära halsen av någon annan. Man är botad." Han var bibliotekarie. Själv jobbar jag som lärare och det är sällan jag vill skära halsen av någon. I alla fall inte av eleverna. Gudskelov! Nä, faktum är att jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. Och kan knappast tänka mig något bättre. Och ändå den där ångesten...
Nu när vardagen åter träder in i livet ska jag försöka blogga lite mer. Om inte annat så för att slipa min usla prosa. Dessutom öppnar jag och konstnären Per Brunskog snart portarna till en gemensam blogg där vi ämnar publicera verk som inte riktigt passar in någonstans. En mötesplats för mina ljud-text-verk och hans bilder. Mer om detta följer.