Klas bloggar igen

Så där ja. Det var den sommaren. Jag har varit nedkopplad. Eller bortkopplad. I vilket fall som helst ganska avkopplad i en stuga vid havet några veckor.
Det är farligt med lite längre ledighet. Man blir varse att det går att leva ett hyfsat meningsfullt liv utan regelbundet lönearbete. Senaste veckan har jag dock känt att det börjat dra ihop sig. Det stundande återvändandet till vardagen. Särskilt om morgnarna, då en viss ångest slagit till. Rannsakningar! "Jag skriver mitt namn på huden och huden vänder sig bort" eller något liknande har Bernard Noel skrivit. Tror jag.
Den engelske poeten Philip Larkin gillade inte sitt jobb. Han menade dock att det hade en poäng: "Man vaknar och vill skära halsen av sig. Sen går man till jobbet och efter en kvart vill man skära halsen av någon annan. Man är botad." Han var bibliotekarie. Själv jobbar jag som lärare och det är sällan jag vill skära halsen av någon. I alla fall inte av eleverna. Gudskelov! Nä, faktum är att jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. Och kan knappast tänka mig något bättre. Och ändå den där ångesten...
Nu när vardagen åter träder in i livet ska jag försöka blogga lite mer. Om inte annat så för att slipa min usla prosa. Dessutom öppnar jag och konstnären Per Brunskog snart portarna till en gemensam blogg där vi ämnar publicera verk som inte riktigt passar in någonstans. En mötesplats för mina ljud-text-verk och hans bilder. Mer om detta följer.